Hur känns det att skrivit på kontrakt med en klassisk förening som Åtvidaberg?
-Det känns väldigt bra att ha skrivit på för en så klassisk klubb som ÅFF, ska bli väldigt kul att få chansen att representera föreningen.
Du började karriären i Boren där du bland annat tränades av pappa Niklas. Hur var det? Jag tyckte själv det var svårt att ens prata med din farfar om fotboll och de är ju lite lika.
-Ja, det är väl alltid lite speciellt men han har lärt mig väldigt mycket och varit viktig för mig genom åren. Men det har väl varit några tysta bilresor hem från boren under de åren, haha.
Jag har ett minne från Barcelonacupen som Maif anordnade när jag var med som hjälptränare för Borens 99:or, tror ni var 12 år. Det var en utslagningsmatch som ni förlorade. Jag minns flera av killarna som direkt efter slutsignalen pratade om att köpa glass medan du var helt svart i blicken. Tror du den viljan att vinna hjälp dig på vägen? Har den varit till hinder nån gång?
-Jag tror att det har varit väldigt viktigt att ha den biten men sen har jag fått höra mycket genom åren att man ska vara en vinnarskalle istället för tjurskalle. Det har funnits tillfällen när det har stört min prestation men samtidigt tror jag fortfarande att det har varit viktigt att bli lite tjurig ibland. Det är en balansgång mellan de två.
Sedan gick du vidare till Maif och har nu gjort x antal säsonger i seniorlaget. I min bok är dina styrkor spelförståelsen och tekniken, hur har du utvecklat de egenskaperna?
-Man försöker hela tiden förbättra allt men jag tror det är väldigt viktigt att utveckla sina främsta egenskaper lite extra. De är ju mina främsta vapen på plan.
Du blir också refererad till som ”Frisparkskungen” av journalisten Jens Bollius. Hur mycket träning ligger bakom dessa frisparkar samt att kunna slå hörnor med bägge fötterna?
-Haha, jag slog bara in 2 frisparkar i år. Jag skulle nog satt nån mer men det är en hel del extra nötande efter träning som ligger bakom det. Jag började träna min ”mindre bra” fot vid 11 års ålder med farsan och det har varit ett bra vapen att ha nu. Men frågar du Elmer (Civgin, intervjuarens anteckning) och Edon (Silka) i MAIF kan jag faktiskt inte slå hörnor med vänstern, haha.
Vad behöver du utveckla för att ta ännu ett steg? Jag tror din farfar och morfar är rörande överens om att det är i försvarsspelet och framförallt i duellspelet. Håller du med dem?
-Haha, ja det är väl inte det som jag är bäst på men det är något som jag har utvecklat och jobbat med mycket senaste åren. Sen kommer jag kanske aldrig bli den ”gnuggarn” som de vill men de får uppskatta att jag kan annat, haha. Sen är det viktigt att göra allt med en 100 procentig inställning hela tiden och inte bara säga det.
Vilka är dina förhoppningar med säsongen 2019?
-Mina förväntningar inför 2019 är att jag ska utvecklas så mycket som möjligt som fotbollspelare men det viktigaste är att hjälpa ÅFF att ta så många poäng som möjligt och sluta på en bra placering i tabellen.
Nu blir det flytt hemifrån i början av januari och mamma Linda känns mer orolig än dig men kommer du verkligen kunna lösa tvätt, matlagning, städning osv?
-Haha, ja hon är nog mer orolig än mig men jag förstår inte varför. Det blir mycket som är nytt men det känns bra. Jag tror på mig själv även där.
Slutligen, om du skulle tipsa lillasyster Thea och andra unga ambitiösa spelare, vad skulle du vilja säga till dem?
-Ha kul är alltid det viktigaste. Jag spelar fotboll för det är det roligaste jag vet men har man drömmar som man vill uppfylla så måste man vara beredd på att offra en hel del och verkligen vara redo att göra allt till 100%. Det är också viktigt att ta hand om sina lagkompisar och sin egen kropp.
Kör hårt! Jag lär åka mer till Åtvid nästa år än jag gjort i hela mitt liv!
-Du är mer än välkommen!
//Marcus Egnell, verksamhetsansvarig och stolt farbror
