Det finns så många ord att ta till i olika sammanhang. Ändå hittar jag inte de ord som kan beskriva den känsla som jag och många vänner i Borens IK känner när beskedet om Peter Petrés alldeles för tidiga bortgång nådde oss. Vi visste att Peter gick en kamp mot cancern, men ändå fanns någon form av orealistiskt hopp om att det skulle ordna sig.
Peter var inte bara en av föreningens viktigaste stöttepelare under mer än 50 år. Han var till många av oss också en av våra närmaste vänner. Det gör sorgen än tyngre.
Peter började som ungdomsledare i 20-årsåldern. Samtidigt var han en av de mer tongivande spelarna i klubbens representationslag. Förutom spelare och ungdomstränare var han också en av de ledande i klubbens dåvarande ungdomssektion och i styrelsen. Senare blev han också kanslist med ansvar för ungdomsverksamheten och han avlutade sin anställning i klubben som vaktmästare.
Men han slutade aldrig att arbeta i föreningen. Han var med och drog igång inomhusfotbollen där han ända till årets turnering var en av de drivande. Hans listor på vad som var bra och vad som kunde göras bättre har varit ovärderliga. Ingen hade som Peter koll på alla detaljer. Inte minst koll på att vi andra gjorde vad vi skulle. Detta gällde också alla andra arrangemang klubben genomförde. Bland annat klassfotbollen där han också drog ett stort lass.
Peter var också en av dem som drog igång verksamheten med klubbens veteraner. Varje tisdag samlas ett 25-tal ”gubbar” för trivsam samvaro följt av lite arbete på idrottsplatsen. Peter var så länge han orkade den givne arbetsledaren. Veteranerna har blivit en ovärderlig resurs för klubben. Inte minst som säljare av Bingolotto och ett enormt arbete i samband med Vätternrundan. Som en följd av ”gubbarnas” träffar har även en damgrupp startats upp.
Vi är många som fått förmånen att lära känna Peter och han lämnar ett enormt stort tomrum efter sig. Men trots hans stora insatser för klubben är det ändå människan Peter Petré vi saknar allra mest. Att skriva de här raderna när sorgen och saknaden är som störst är tungt och det droppar en och annan tår på tangentbordet. Men även om saknaden består ska förhoppningsvis sorgen ersättas av ljusa minnen. Minnen av en vän som gjorde livet och en hel förening så mycket bättre.
Våra tankar går i första hand till Peters fru Britt och till hans syskon.
Vila i frid Peter. Vi ses i Nangijala
Borens Idrottsklubb
genom Kjell Augustsson